Båtar, flickor och somrar.

Jag började tidigt med båtar, flickor kom senare och inte bara när det var sommar. Jag minns bara några få namn, men det finns en doft av våt baddräkt och flicka över mina somrar. Jag minns naturligtvis båtar också, men bara ihop med flickor. När det gäller flickor så bör dom dofta sommar och det gör dom ju fortfarande, efter alla dessa år. Nå, om jag nu kan hålla mej till mina båtar, så minns jag, märkligt nog, den första. Den låg redan i missionshusets källare när jag upptäckte den. Och min farmor, som förde befäl över oss alla, gav vänligt sitt tillstånd att använda båten i ett dike i närheten, för den bestod nämligen av hennes ganska stora baktråg. I trä. Baktrågsbåten påminde lite om såna där båtar man hittar i myrar. Ganska smala, med ett handtag i varje ända. Och välte ganska lätt, skulle det visa sig. När jag dragit upp mej själv och tömt ut vattnet ur tråget gick jag hem för att försöka glömma. Resten av sommarn ägnade jag åt flickor i bäckoböljabaddräkter. Väldigt populära vid denna tid. Detta kan vara anledningen till att jag fortfarande inte gillar stora båtar och större hav. Men flickor gör mig fortfarande förtjust. För att inte tala om somrar vid nån liten bäck eller i ett litet dike.

Kommentera