En kort grej om Singel och Villisknajt.

Det var bara en smal stig till skolan i Hjoggsjö. Och tillochfrån fick man dagligen passera berget där vittra höll till, inte undra på att läxläsningen gick på skruvar. Men drömma kunde man ju, och Singel drömde. Och det behövdes nog när hon fick ett jobb hos en bonde en bit bort, som inte var så trevlig, om man säjer så. Sedan blev det en syatelje´där hon blev kompis med en tillgjord dam som hette Ebba Laaankvist, eller nåt ditåt. Tillgjord, som sagt. Därefter fick hon ett jobb på ett sanatorium söderut och på posten i Alingsås. Där blev hon intresserad av den där Villisknajt, han som sedan breddade vägen från Hjoggsjö. Ja, det här blir långt fast det är så kort. Hon Singel blev kvar där söderut men hon längtade hela tiden medan tiden gick. För det gör den ju. Hon längtade alltså tillbaka till handelsbo´n i Hjoggsjö och till syatelje´n i Röbäck. Hon längtade tillockmed, litegrann, efter Ebba Laaankvist, fast bara lite. Mest längtade hon efter vitterberget, bäcken, storhärsan och sitt rum i gamla huset. Men dit kom hon ju aldrig tillbaka. Och det gjorde inte Villisknajt heller.

Comments

    1. Signar N Bengtson

      Annika! Dina hemtrakter säjer Du, har Du också försökt sälja äkta Hjoggsjö/Bergnäspärlor till handelsman i Hjoggsjö? Håcke som vicket, jag blir lika glad varenda gång, i någon avlägsen del av världen, någon visar sig vara från Vännästrakten! (En gång hade jag ett lite konstigt jobb i Fabbrica de Alfombras i Las Palmas, där kom det en dag in tre tanter från Vännäsby som kände min mamma och,hör å häpna, även Ebba Laankvist! Va´sa´Du nu!?) PS. Glöm inte att hälsa Jullan från HENNES hemtrakter! Hej så länge!!! Signar.

Kommentera