Helgen när gamla gudar återvänder.

Nu har vi varit där igen! På rymmen från Ansgar, Kristus och påven i Rom. Det är ganska mkt. detdär. Man vet inte riktigt hur det ska gå. Men man har ju sina förhoppningar. Och allt går ju enligt gamla ritningar. I brist på personlig mjödtillverkning, går man till Bolaget, och ser till att inköpen täcker varje tänkbart behov. Det kostar en del, men vadå… Sedan ser man till att båten ser trevlig ut, att båtens kojer och dynor verkar liggvänliga och inbjudande. Att motorn går och att tanken är fylld. Sedan går vi ut, till en väntande skärgård, till väntande bryggor, ängar, myggor och buskar som ger insynsskydd. Allt detdär är välbekant. Sådär höll vi på när vi levde viking, när vi levde Krischan och när vi smet från högmässan i Vännäsby. Vi har hållit på länge. Man kan naturligtvis ha synpunkter på vårt levande och leverne men vad hjälper det!? Vi har, sedan utflykten till Lindisfarne och allt det andra visat världen att vi är ohjälpligt fast i gamla gudars och gudinnors lättsinnigheter.  Vi var, eller blev som ett slags gamla greker. Ja, ursäkta Hellas, Akropolis, och särskilt ber jag den lille guden som så gärna uppsöker herdinnor eller vanliga flickor på steniga stigar, under doftande träd och stekande sol…om ursäkt

öä'(Jag mötte honom själv i ett hovklapper en eftermiddag på Andiparos. Vi möttes och insåg vårt släktskap.).. Här har vi vår Midsommar! Bland gamla gudar, i Grekland, i Andiparos turisthorder och bland fåren vi vallar på Morlanda hed. Oroas inte, gläd Dig åt Din Mediterranea delaktighet! Och glöm aldrig, att när gudarna frågar, vad Du helst av allt vill önska, att Du ber om att alltid få skrattarna på Din sida! Sedan behöver Du inte be om något mer… Jo, kanske, att Du hinner i tid till Systemet i Uddevalla.

Kommentera