Hösten närmar sej.

Är det inte månaden juli?! Höst! Vad menar bloggaren B.? Ja, jo. Jag förstår frågan och den är berättigad. Vi är ju mitt i en begynnande sommar! Men jag sitter här med en massa jobb jag inte känner att jag vill ha och inte känner att jag orkar med. Båten är på land, och jag har inte ens tid att sitta båt och lägga patience. Just nu jobbar jag med två stora gäddor, en av dom har ett östblekingskt drag i mun, fullt med stora krokar, en av krokarna fastnade i mitt finger, och det är ju det ett blekingskt drag har som uppgift i livet. ”Lappri!” som hjältekonungen skulle ha sagt. Men det blir inte höst av ett blekingskt gäddrag. Höstkänslan kommer av att båten är på land, och att jag är överhopad med jobb tills semesterfirarna kommer hem. Och sedan är det alltså höst. Ja, eller åtminstone september. Förr, i en avlägsen tid, när krav från akademierna, nobelstiftelsen och bokmässan i Göteborg ännu inte gjort sig påminda, hade man en slags frid i små hemliga vikar i norra Smålands skärgårdar, man åt flakrökt ål med ett lagom intag av Löjtens Linjeakvavit, barna badade och hustrun läste på om Grupprocesser. Allt var frid. Och hösten var långt borta. Jag har fortfarande båt, jag har fortfarande barn och barnbarn. Och jag har samma fru. Men jag kan inte längre ligga för ankar i en Småländsk skärgårdsvik. En gång seglade jag ensam en båt från England. En annan gång seglade jag en båt i Åboländsk vår från ett nästan grönt Åbo. Jag är alltså, tröstar jag mej med, ett slags Odyssevs, som numera finner sig strandsatt på Itaka och får nöja sej med att längta efter nya cykloper, nya faror, nya fröjder. Frågan är om jag ska kasta in handduken och ge upp, eller om jag ska fortsätta att köpa nya sjökort, för att vara beredd. Var Redo! sa´man i skåjterna. Och nu är jag, nu och alltid, åter Redo!

Kommentera