Man är aldrig riktigt säker 2.

Det var inte bara Dante som flöt ut i Medelhavet, det finns fler. Havet har tagit, i sin blöta famn,  både poeter och hederliga sjömän på värmen.  Den sjöman som nu försvunnit ut mot ett välkomnande hav, var inte poet, han var inte ens skribent på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, en publikation som ännu kan ge ilningar av välbehag, från läsare som ännu inte slutat hoppas… Ja! Just det! Vi är inte alla stumma medlöpare. Vi som vill, vill känna fläkten av hopp, av kultur, vi vill känna att vi betyder något, som sjömän, som seglare med godkänd holdingtank, som familjeseglare med döttrar och söner, som gärna avstår från serietidningar, bara dom får styra. Det! är framtiden, tror jag. Men nu gäller det min försvunne yrkessjöman. Han gick på nån trad neråt sydamerika, blev sjuk och dog trots fina filmer på ledigheten, bra mat, bra hytt och god behandling i land. Han dog alltså, trots alla ansträngningar och kremerades för att underlätta hemtransporten. Hans kamrater ombord ville ha honom i närheten, och ställde honom och hans förpackning på en hylla i TVrummet. Sedan gick dom för att enkla upp för och akter. Innan fartyget lämnade hamnen  kom en städerska ombord. Hon var noggrann, ingen kan säja annat, och hällde ut sjömansburken med sitt innehåll i Rio de la Plata, där innehållet drev mot havet. Poetiskt, inte sant?! Redan här börjar det likna Dante, eller hur, men sedan går det isär. Kamraterna som tyckte att burken vägde för lätt, fyllde på med askan från sina bolmande Havannor. När burken fått ett tillfredställande innehåll, satte man på locket. Någon landbaserad person kanske anser att handlandet  stred mot sjölagens bokstav och rederiets föreskrifter. Men va´fan, man gör så gott man kan och bättre blir det inte. Vid hemkomsten överlämnades burken till begravningsbyrån, som gjorde ett fint jobb, till samtliga inblandades belåtenhet, och familjen snodde åt sej en liten del av burkens innehåll , som dom under en misstänkt doft av Havanna, hällde ut i trädgården, strax bakom punchverandan.

 

Kommentera