Man minns ju hur dom flög, skrek och tjoade runt missionshuset. En hamnade i min farmors halvöppna köksfönster. Hade väl missat nånting under inflygningen, man vet ju hur det är, man kommer lite snett ibland. Farmor, som aldrig tvekade med ordergivningen, bad mej gå ut med haveristen och se till att hon kom på vingarna […]
Schlubrik!
Är det någon som vet vad detta kan betyda? Jag blev ofta tilltalad med detta schlabbiga ord av min fader, när han tyckt att jag kanske gjort något, vad, bör man i trängda lägen , inte erkänna, men jag blev iallafall kallad schlubrik. Ovanstående fader hade begått något slags pastorsutbildning i Jönköping. Möjligen hann han […]
Båtar, flickor och somrar.
Jag började tidigt med båtar, flickor kom senare och inte bara när det var sommar. Jag minns bara några få namn, men det finns en doft av våt baddräkt och flicka över mina somrar. Jag minns naturligtvis båtar också, men bara ihop med flickor. När det gäller flickor så bör dom dofta sommar och det […]
Vem var det som först berättade om skärgården?
Jag trodde länge att det var jag, jag hade ju seglat ut från Göteborgs Kanotförening i en B-kanot. Utåt Styrsö, Brännö och Hönö. Inte fan hade någon varit därute före mej!? Trodde jag. Kompisen Bengan trodde likadant. Vi var, såklart, först. Sedan fick vi, så småningom, reda på att andra 3-b:are hade seglat till festligheter […]
Evert
Dethär måste bli kort, blir det långt, blir det alldeles för långt. Egentligen är det enkelt, kanske lite rörande enkelt. Vi här uppe i Norden har ju våra drömmar, våra föreställningar, våra somrar. Utan dessa somrar och dessa drömmar skulle vi aldrig orka med våra vintrar,utan hade för längesedan flyttat vårt vinterliv till Frankrike eller något annat […]
Porträtt av längesedan glömda.
Du vet ju hur ett gammalt album ser ut. Eller hur? Bruna foton på grov kartong, oftast utan namn, utan någon förklaring. Ibland har någon intresserad släkting rivit loss ett porträtt, en mangårdsbyggnad, en utsikt mot en sjö där någon står och metar. Vem var metaren och i vilken sjö metade han? Frågorna hopar sej. […]
Finns det nåt besjälat nånstans?
De som, med stor känsla och inlevelse, tror att döda ting och andra enkla varelser har liv och själ, är oftast barn, ibland kvinnor, men mera sällan män. Barn kan gå väldigt långt för att rädda en förtvivlad skalbagge. Kvinnor minns alltför sällan vad Gertrud Stein skrev om pojkar som, som alltför ofta, växer upp […]
Hamnmästarn´s Torrdass.
Det var i en ostkusthamn, och det var, ungefär, under samma oförglömliga sommar som Kungl. Segelsällskapet jubilerade. För vad, har jag glömt. Men Du kanske minns? Och skulle Du inte, så var det iallafall en vacker sommar. Ångfartyget Solö gjorde dagliga turer med ölandsturister som nyss hade sagt ajö till Danny Kaye i New York. […]
Missionshusvaktmästare flyttar ofta…
Varför har jag talat så länge om Norrlann? Det finns ju annat att tala om, läckande skogshuggarekor i väsjöttasjöarna, Byfjordens entreprenörer och prinsessbegravning på Bali. Alltihop bör nog berättas. Och vill ni få mej att hålla tyst om Dickson med snoken så får ni anstränga er. I Norrlann har alltså solen äntligen gått ner, men […]
Sommarliv.
Det var en gång ett liv. Man cyklade neråt älven. I älvsluttningen fanns en gunga, gungställningen var åtminstone tio meter hög, det tog tid att få fart på gungan ut över Vindelälven. Gungor. Det här skulle egentligen kunna handla enbart om gungor i Vännäs. Lite smalt tycker ni kanske? Nädå. I gunglivet fanns allt. Där […]