Vem behöver sanningen?

Ja inte författarna iallafall. Dom skulle inte klara sej en dag utan ett frikostigt ljugande. Man kan kalla det påhitt, om man är på det humöret, men lögn och förbannad dikt är det, från ena ändan till den andra. En författare försökte få mej att tro att han ringt tills telefonen var alldeles ”rö”. En annan påstog på fullt allvar att ” aprilsnö e´go som fåragö”.  Inte ett enda sant ord. Förmodligen var dessa bägge skrivna och skrivande i Västerbottens län, ett landskap som länge varit känt för att frambringa  författande lögnhalsar ur sina magra skogsbackar.  I skogarna bortom Bergnäs och Bråtbacka ” fanns inte skog så det räckte till selepinna´”, enligt en annan av bygdens sanningsvittnen. Vad är ” selepinna´” förresten? Finns det någon trovärdig som vet? Varför ljuger man i Västerbotten? Varför författar man i Västerbotten? Är det för att vinternätterna aldrig ta´r slut? Och sommarnätterna aldrig börjar? När man tänker efter finns det många frågor, Men jag tänker inte svara med en massa västerbottniskt ljug, som ni ändå inte tänker tro på.

 

Kommentera