Vinkningar och minspel.

Kvinnor har stora problem med manliga vinkningar, det kan man läsa om i lärda avhandlingar. Har ni, jo, det har ni naturligtvis, sett en kvinnlig bilförare vinka”tack” till en manlig bilist som för en gångs skull skött sig?! Bra! Då har ni sett ett förvirrat rörelsemönster som liknar flugfångst, fast det är mitt i vintern. Den manliga bilhälsningen med en fast hand i luften, blir alltså på kvinnligt vinkspråk till en förvirrad flugfångst. Jo, jag tog i lite där, men på ett ungefär iallafall. En mig närstående dam gör varje morron en mängd handrörelser som möjligen kan betyda: ” jag skär halsen av dej när jag kommer hem”, men det kan hon väl ändå inte mena? Hoppas jag. En annan dam vinkar inte men är istället överlägset skicklig i talande minspel. Att ge uttryck för tvivel behöver ingen åskådare tvivla över. Men man får vara snabb, för budskapet är likt ett aprilväder, mycket snabbt övergående. Men det är tydligt, så länge det varar. Värre är det när hon gör en min som troligen betyder: ”Möt mej bakom korvkiosken klockan ti
e, och glöm inte cykeln!”. Då känner man tydligt sin manliga begränsning och flyr till en givande pratstund med sina manliga bekanta, där man kan trösta sig med grymtningar och andra naturljud.

Kommentera