Återkomst.

Jag har varit borta en stund, men nu är jag tillbaka igen…  Minns Du mej?  Jag brukade skriva om något som hänt, om något Du kanske minns. Eller som någon annan kanske minns. Härovanför syns bilden som jag målade till staden Stade.  Den ligger strax utanför Hamburg och precis innanför floden Elbe med sin sjöfart […]

Den ensamme cyklisten

Ja! Jag vet att det har funnits en ensam cyklist före mej, det kan tillochmed ha funnits två. Nummer två var en lurig typ som uppfunnit en cykel som inte bromsades upp av motvind. Inte ens av en Västkuststorm. Den här cyklisten drog fram längs de alpina vägarna upp mot cyklistkafeét i Lerum. När vi […]

Längesedan är kanske nu.

Jag har kanske alltför länge sysslat med då. Det har känts bra, lite lugnande, lite frid. Men också närhet till sånt som för alltid är passerat. En  läckande timmerbrötbåt på Vindelälven. En badbild med en blond tjej från Årsta. Killet i magen när man hoppar från tolvan vid Hästepallarna. Det kan man kalla för kill! […]

Längesedan

Man kan inte hålla på med skriverier hur länge som helst. Ibland tar det slut. Det har det gjort länge nu. Det har, som man brukar säja, kommit en del emellan. I mitt fall en bok. Om minnen , båtar, badberg och människor man egentligen har glömt. Får man glömma människor man mött, som man […]

Zorn.

Ni minns väl den runde artisten som målade runda rumpor i skärgården. Ja, han hade båt också, en ganska stor som säkert hade plats för åtskilliga runda damer. Ja, Nä,dom var inte så runda, har det visat sig. Den runde Zorn ville nog inte visa magra damer medan han själv stog bredvid, med magen i […]

Båtar för en sista sjötransport.

Karons båt va´!? Ja, han kallas ju Charon också… E´de´jiddisch, eller kan de´va´Hebreiska? Jag vet inte, jag var nog frånvarande på den lektionen. Jag var nog frånvarande ganska ofta, eftersom min hårdhänte pedagog ofta undrade om jag gick sovande genom livet. Nä, jag gjorde inte det, hur vet jag att jag inte sov? Jo, man […]

Bohuslän!

Kan man utnämna någon tid till den viktigaste? Kan man utnämna något landskap till sitt livs viktigaste? Kan man minnas något som absolut inte får glömmas? Jodå! Man både kan och vill! Jag minns, med förtjusning, Kasen, före Gustav B. Thordens varv. Där låg pinnvedsbryggor, små lådor för nät och redskap och utanför ekor, jullar […]

Ansikten.

Hur såg dom ut, de som offrades av de förcolumbianska religionerna? Som dansade, i skydd av sina målade masker i Afrika, på Sri Lanka, i Indien och på Indonesiens öar. Man har ofta undrat. Och sällan, eller aldrig, fått något svar. Det finns naturligtvis bilder, målade av okupationsarmeernas präster, som tydligen fick något slags artistisk […]

Jag går i tusen tankar…

Orden, uttrycken, är av gammalt datum, från våra far och morföräldrars tid. Kan man fortfarande läsa sånt? Förstå?? Ta´in??? Hur dom talade, hur dom tänkte, vet vi nog inte. Men vi kan ju leta bland skrifterna, på raspande sjuttiåttor, i dagböcker och gulnade sidor i sedan länge oläsbara romaner… Jo! Känslor från förr är vanligen […]

Hjalmar och Hilda.

Dethär handlar om Västergötland. Ett äldre landskap från förr. Ganska mycket förr förresten, från en tid då det fortfarande låg rödmålade stugor i backarna, och då väschöttarnas snålhet var långt snålare än  den snålaste smålänning. Du tror det väl inte, men så låg det till! En Smålänning frågar: Va´kostar de´? Vilket för oss skansadvokater är liktydigt […]